Fuji X 100T

(Från 15 januari 2017)

Först av allt: det här inlägget kanske låter som en annons för Fuji, men det är det inte. Jag gillar att prata för bra utrustning och tipsa er andra om den. Det gör jag i samtal också, så varför inte här i bloggen? 🙂

Jag har utökat kamerasamlingen med en kamera som redan känns som den ultimata vardags-, gatufoto- och resekameran. Jag pratar om Fuji X100T, som funnits i snart två år och fått ett väldigt positivt bemötande på många håll. Det är ju tredje generationen i en serie som började med X100 för ca fem år sedan. Jag minns att jag gillade designen/retrokänslan på 100-modellen, men jag gillade inte sökaren och en del av hanteringen.

När jag började läsa om T-modellen för några månader sedan insåg jag dock att det här skulle kunna vara en kamera för mig. Fuji har lyssnat på sina användare och utvecklat kameran till en modell som kan bli en klassiker med tiden, tror jag. Jag har haft en Fuji X20 i några år. Den är trevlig med sitt zoomomfång på motsvarande 28-112 mm och hanteringen är bra i stort, men den har nackdelen att den bara visar ca 85% av bilden i sökaren. Det är svårt att komponera exakt då. Naturligtvis kan man använda displayen istället, men för t ex gatufoto känns det mer naturligt att använda en optisk sökare. Dessutom är sensorn av det mindre slaget, bildkvaliteten är ändå i och för sig mycket bra. När jag såg X100T och dess egenskaper kände jag dock att det här skulle kunna vara en kamera som jag kan trivas med länge.

En liten, men nyttig, utmaning med X100T är att den (liksom sina föregångare X100 och X100S) har en fast brännvidd på motsvarande 35 mm. Det ställer ju lite mer krav vad gäller komposition och perspektiv i bilderna, men det är nyttigt. Det är lite för lätt att bli stående och zooma till rätt utsnitt i stället för att tänka lite extra vad gäller utsnitt och komposition, jag tror de flesta känner igen sig i det.

En annan trevlig egenskap på X100T är att bländarring och slutarratt är fysiska, dvs du styr dem inte via menyerna eller kommandorattar. Det gör att fotograferingen blir väldigt intuitiv, ungefär som på de äldre analoga modeller som jag och många andra i min ålder började plåta med på 70-talet. Du har alla kontroller där man som ”gammal” analogfotograf är van att ha dem. Lägg till att ratten för exponeringskompensation sitter lättillgänglig precis vid höger tumme, så har du en mycket smidig och snabbjobbad kamera. Det känns som det bästa av två världar, den analoga och den digitala.

En sak som Fuji verkligen lyckats med är emuleringar av de gamla filmtyperna. De var bra redan i X20:an som har 3-4 år på nacken. Jag gillar speciellt Astia-emuleringen som ger lite dämpade färger och en mjuk kontrast som är en bra utgångspunkt när man ska jobba vidare med bilderna i datorn (om det behövs). X100T har dessutom den nya emuleringstypen ”Classic chrome”, som ger lite högre kontrast och mera mättade färger. Tänk Kodachrome 64 m fl. Kameran ger oerhört fina jpeg-filer från sin APS-C-sensor. Filerna behöver i många fall inte behöver någon efterbearbetning, mer än omskalning och lite extra skärpa. Lägg till det riktigt fina svartvita emuleringar så förstår ni att det här är en väldigt kompetent kamera om den sitter i rätt händer.

Jag har testat den en del den senaste veckan, och intrycket såhär långt är enbart positivt. Jag gillar sökarna, både den elektroniska och optiska. Tycker den optiska funkar bra för streetfoto i bra ljus. Den elektroniska är bra inomhus i sämre ljus. Det känns lite ovant med den höga kontrasten i den elektroniska sökaren, men det är en vanesak, antar jag. Jag har också testat WiFi-anslutningen och den är väldigt smidig. Via Fujis app kan jag skicka bilder till min läsplatta och göra enklare redigeringar på den innan jag publicerar bilderna.

Den första större prövningen för Fujin blir på vår semestervecka på Madeira om ett par veckor. Jag tar enbart med mig den, Nikonkamerorna får stanna hemma. Jag vill plåta stadsmiljöer, människor och landskap och jag tror att Fujin kommer att fungera utmärkt för det syftet.

Här finns några bilder från mina första tester här hemma och på promenad på Söder och i Gamla stan. Jag återkommer med fler efter Madeiraresan!