Ugglesafari i Västmanland

(Från 14 maj 2017)

Förra helgen tillbringade jag i trakterna runt Skultuna i Västmanland. Vi var åtta kompisar från BioFoto Stockholm som åkte på en ”ugglesafari” med Bird Safari Sweden. Planen var att vara med på ett par ringmärkningar av ugglor och spana efter lappugglorna som häckar vid ett gärde sedan många år, kanske också andra arter.

Efter inkvartering på Skultuna brukshotell åkte vi med våra guider till den första ringmärkningen av en kull slaguggleungar. Ringmärkarna har över 30 års erfarenhet, så vi förstod att ugglorna var i goda händer. Honan satt i en gran en bit in i skogen och höll ögonen på oss hela tiden, men märkningen gick snabbt och smidigt, och vi fick tillfälle att plåta ungarna när de satt på en sten i närheten av holken. Det såg rätt lustigt ut med 5-6 fotografer i taget som krälade på marken framför de tre små uggleungarna som såg ut att tänka ”men vad håller ni på med?” 🙂


Slaguggleungar


Slagugglehona med vår guide Niclas

Vidare till ytterligare en slaguggleholk där vi fick oss en rejäl överraskning. I holken bodde det en hornuggla, som alltså hade tagit över den. Våra guider blev genuint överraskade, de hade aldrig, under alla år, sett något liknande. Vi fick tillfälle att fotografera den otroligt vackra ugglan under 15-20 minuter.


Hornuggla

Vi hann med ytterligare en ringmärkning av slaguggleungar innan vi åkte till det mytomspunna gärde där lappugglor häckat i flera år. Jag har sett många fantastiska bilder därifrån, och vi hade såklart förhoppningar om att få tillfälle att göra bilder på den imponerande fågeln.

Vi stod en dryg timme vid gärdet, men inte ett spår av ugglorna. Vi beslöt att åka dit tidigt morgonen efter också, för att få fler chanser till bilder. Vi avslutade kvällen med lite grillning vid en av åarna som rinner genom Skultuna. En bäver höll på med lite kvällsbestyr i det mer och mer avtagande kvällsljuset, så förutsättningarna för att få bra bilder var tyvärr inte de bästa.

Vi gick upp tidigt på söndagen och åkte iväg till lappugglorna igen. Efter nån halvtimme gick ”larmet”, en av ugglorna satt i en gran på andra sidan av ett av gärdena. Det var långt bort, ca 200 m, men genom kameran med 600 mm optik kunde man tydligt se den karakteristika teckningen runt ögonen. Det blev en del bilder, men mest som dokumentation.

Efter ett par timmar vid lappisarna åkte vi vidare mot ett skogsparti där guiderna hoppades kunna locka fram en sparvuggla. Vi gick 2-300 m in i skogen längs en grusväg, och guiderna visslade för att locka fram den. På det första stället såg vi inte till någon sparvis, men vi flyttade oss några km och på det stället dök den upp högst upp i en liten gran. Vi hade den inom synhåll i säkert en halvtimme, den flög runt oss och satt i olika trädtoppar för att kolla in oss. De sista minuterna satt den väldigt snyggt på en grangren, det gav fina tillfällen till bra bilder.


Sparvuggla

Vi började känna oss riktigt nöjda, men guiderna hade ett mycket intressant förslag som sista aktivitet: spelande tjädertupp. Det lät ju för bra för att vara sant… Vi åkte upp till ett skogsområde med stora stenblock på en höjd och guiderna förklarade att ”här är hans arena”. Vi gick sakta under tystnad för att försöka höra om tjädern var i närheten. Efter ett par minuter viskade en av guiderna: ”Han står här nere till höger”. Genom grenverken kunde vi tydligt se en stor tjädertupp som sträckte på halsen och gav ifrån sig det typiska spellätet!

Vi smög försiktigt närmare för att inte störa den allt för mycket. Man såg tydligt att den hade noterat vår närvaro, men den höll sig ganska lugn och rörde sig sakta mellan stenblocken, ner mot en liten glänta. Vi stod stilla och tog lite skydd bakom träd och stenar och kunde under säkert 15-20 minuter fotografera den enormt imponerande fågeln. Bara tanken att så stora fåglar rör sig i våra skogar utan att vi knappt kan lägga märke till dem är ju fascinerande. Efter ca 20 minuter började tuppen närma sig oss snabbare och man såg på beteendet att den började bli irriterad. Vi drog oss snabbt tillbaka, mycket nöjda.


Spelande tjädertupp

När jag nu gått igenom bildskörden så ser jag att mina förväntningar på bildresultatet överträffats. Även om några av tillfällena var lite ”riggade” (ringmärkningen av slagugglan och hornugglan i holken) så ger det ju bilder som man förmodligen aldrig skulle kunna få under andra omständigheter. Det gäller bara att vara tydlig med under vilka omständigheter bilderna tagits.

Det var två otroligt givande dagar och jag kommer förmodligen göra om det här någon gång framöver.

Lämna en kommentar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.