Vi är redan inne i den sista vårmånaden, och april har som vanligt varit fylld av massor med olika aktiviteter (både med och utan kameran), så jag har försakat skrivandet här inne… Men här kommer ett inlägg om en återkommande tradition: besöket vid Hornborgasjön.
Jag var där helgen 7-8 april, vilket skulle visa sig vara något av ett lyckokast, eftersom man på söndagen räknade in det näst största antalet tranor någonsin, drygt 24000! Det märktes att det var fler tranor än vanligt redan när vi stod där och tittade på skådespelet, för dels var de utspridda över ett mycket större område än vanligt, (det stod t ex massor med tranor längs bort på fältet, mot skogskanten i sydöstra hörnet av sjön) och dels kom det grupper av tranor flygande nästan hela tiden, speciellt på söndagen.
Jag valde att stå vid den mindre utsiktsplatsen (nere vid kyrkan) på morgonen den här gången. Den största skillnaden mot att stå på den stora utsiktsplatsen vid Trandansen är att fåglarna flyger rakt emot dig när de kommer in från sjön i gryningen. Det gav mig möjlighet att göra rätt annorlunda bilder mot tidigare år, med tranor fotograferade framifrån, flygande på rad rakt emot mig. På fälten i höjd med kyrkan var det dessutom väldigt mycket tranor, vilket gav möjlighet till (för mig) lite annorlunda bilder, med tranorna på sluttningarna ner mot skogsbrynet.
Jag hade med mig båda kamerahusen (Nikon D3s och D7200). D7200 visade sig vara väldigt smidig för att göra flygbilder. Jag använde den med mitt 300 mm med och utan 1,4x konverter, vilket alltså gav en effektiv brännvidd på 450 respektive 630 mm. Det var så pass ljust att det gick att handhålla den även med 630 mm brännvidd.
Soluppgången blev inte någon av de mer spektakulära, men det grådisiga morgonljuset är ändå väldigt vackert och bidrar till den där trolska stämningen runt sjön innan det ljusnar.
En sak jag tänkte speciellt på i år var att det var enormt mycket sångsvan runt sjön. Jag vet inte om det berodde på den sena våren, att svanarna anländer under en kortare period än vanligt, men ofta var de fler än tranorna på vissa ytor.
Här är några bilder där jag försöker illustrera det jag skriver om här ovanför.
