Fotoåret 2017

Två dagar kvar på 2017, som varit ett intensivt år vad gäller mitt fotograferande. Jag har ställt ut på tre olika utställningar under året: i april i Virsbo konsthall, i juni på Galleri Greger i Stockholm och i september på ABF här i Huddinge. Det har varit en hel del arbete med dem, men det har gett mycket tillbaka i form av trevliga möten och flera nya fotovänner, som jag fortsatt att umgås med.

Några höjdpunkter från året har varit:

  • Ugglesafarin i Västmanland i början av maj. Vi fick se slaguggla, hornuggla, sparvuggla, lappuggla och tjäder (den senare på väldigt nära håll!). Oförglömligt!
  • Vandringar på Omberg och Kinnekulle. De bjuder på mycket omväxlande natur på en liten yta så vi fick massor med fina naturupplevelser under de dagarna.
  • En dag nere på Torö stenstrand i fint eftermiddagsljus och mjuka vågor in över stenstranden. Dessutom fantastiskt ljus i bokallén på väg dit.

Här har jag (som vanligt) valt en bild per månad och gjort ett album:

Fotoåret 2017, en bild per månad

Gott nytt fotoår! 🙂

 

Crop factor…

Jag har blivit med en ny spegelreflex. Under åtta års tid har jag haft min gamla trotjänare Nikon D700 och sedan snart tre år min D3s, som jag hittade för ett bra pris på Hegethorns foto. Kamerorna är ju ganska lika vad gäller prestanda i normalt ljus med 12 Mp sensor och bra exponering och färgåtergivning. Eftersom D3s:en är vassare vad gäller höga ISO och jag dessutom gillar den mer robusta konstruktionen med inbyggt batterigrepp (bra för 300:an på fri hand, t ex) har jag använt den bra mycket mer än D700:an, som bara fått komma med när jag velat ha en lite lättare utrustning eller två hus.

För några veckor sedan lånade jag en Nikon D7200 som vi har på jobbet. Jag skulle till Hjälstaviken för att reka inför en träff med BioFoto Stockholm. Jag hade läst mycket gott om den vad gäller bildkvalitet och handhavande. Sagt och gjort, jag tog med mig D3s och D7200 och den "vanliga" uppsättningen gluggar för fågel/landskapsfoto: 300 mm med konvertrar, 80-200 mm och 24-70 mm.

Väl på plats började jag som vanligt plåta fåglarna med D3s och 300:an + 1.4x konverter. Det funkade ju bra för t ex en häger som stod en bit bort och spanade efter fisk. Det blev en del miljö runt, men det är ju ofta bra bildmässigt. När vi kom ner till det lilla gömslet vid ena sjöänden stod det en häger bara 10 m från oss och jag tänkte att "nu ska vi se vad D7200:an går för". Jag bytte till den och fick alltså 420 x 1,5 = 630 mm effektiv brännvidd tack vare "crop-faktorn", och ljusstyrka 4,0. Jag hajade verkligen till inför skillnaden mot fullformat! Jag hade glömt hur mycket den gör. (Min första DSLR var den klassiska Nikon D70, men den hade stått i skåpet i åtta år nu).

Hemma vid datorn blev jag förbluffad över kvaliteten, fina naturliga färger och riktigt bra skärpa.

Jag gick och funderade några dagar och kollade på en del begagnatannonser på D7200:an. Bjöd på en annons på Tradera, men blev "slagen på mållinjen". Senare i veckan såg jag att Rajala hade extrapris på just D7200, eftersom D7500 kommit nu och man antagligen ville "rea" bort D7200. Knappt 8000 kr tyckte jag var ett bra pris, så jag slog till. Nu har jag haft den i tre veckor och den är ett perfekt komplement till D3s. Just möjligheten att få lite mer "räckvidd" med telegluggarna är väldigt värdefull. Dessutom är den mycket smidig att ha med sig t ex på stan när man vill ha lite mer möjligheter än vad (den i övrigt superba) FujiX100T ger.

Lägger med lite bilder i inlägget här så kan ni se vad den är kapabel till.

Utställningar – resan är målet

Tre utställningar i år

I år har jag haft tre utställningar, den tredje pågår just nu på ABF i Huddinge, där jag hänger 46 bilder i olika teman. 12 av bilderna är tagna i Huddinge. Vi har gott om fin natur på nära håll här, så det känns kul att få visa upp den för besökarna.

Tidigare i år har jag visat bilder på Konstveckan i Svartådalen (på Virsbo konsthall) och på Galleri Greger på Hornsgatan uppe på Södermalm. Det har varit bra dagar med många positiva kommentarer och trevliga möten med en publik som oftast är väldigt intresserad av det vi gör som naturfotografer.

I Virsbo hängde jag tillsammans med Stefan Oscarsson och Dan Lavén. Vi har haft ett antal utställningar tillsammans sedan 2010, då vi bildade fotografkollektivet "4 Naturfotografer". Den fjärde kompisen, Stefan Jonsson, hade tyvärr förhinder i Virsbo.

På Galleri Greger (där jag ställt ut flera gånger tidigare med "4 Naturfotografer") hade jag sällskap av Arne Berneklint, Anki Hammar och Andreas Hemb.

Resan: teman och bildval

Att ordna en utställning är en intressant resa, från den första tanken på att ställa ut överhuvudtaget via alla tankar och allt arbete med att forma utställningen till dess att bilderna hänger där och när man till slut packar ihop allting. Det är helheten kring utställningen som är behållningen för mig, från idéstadie, över genomförandet till avslutningen.

Jag har utvecklat någon sorts "metodik" (som jag förmodligen har med mig från många år som projektledare i "det civila") där jag börjar tänka ganska brett och förutsättningslöst kring vad jag vill visa. Jag gillar att visa bilder i teman, där bilderna berättar någonting tillsammans. Jag har några teman som jag ofta återvänder till, dels för att jag tycker de rymmer många möjligheter, men också för att jag samlat på mig en hel del bilder genom åren. Några exempel är makrobilder och abstrakta bilder, där jag försöker sudda ut gränserna mellan måleri och fotografi med hjälp av olika tekniker, både vad gäller hur bilden tas och hur den presenteras. De bilderna brukar alltid dra till sig lite extra intresse på utställningarna.

Ett tema kan ju också vara bilder från en viss plats från olika tillfällen. Hornborgasjön och Gysinge är några sådana exempel. Jag har varit där flera gånger de senaste 10 åren. Då kan man visa hur t ex ljus, väder och vind förändrar förutsättningarna och möjligheterna för att göra väldigt olika typer av bilder på samma ställe.

När jag har några teman klara börjar jag fundera på bildvalet mer i detalj. Förutom att jag plockar ur arkivet vill jag oftast visa nya bilder också. Det kan vara bilder som fungerar i ett tema tillsammans med äldre bilder eller nytagna bilder i ett sammanhang som bildar ett eget tema. Ofta börjar jag med fler bilder än vad som ryms på väggytorna, för att kunna testa olika kombinationer av bilder i ett tema. Det här är den del av jobbet som tar längst tid: att hitta gamla bilder, att planera hur jag ska ta nya bilder, hur de passar ihop etc.

Jag vill helst ha åtminstone hälften nya bilder i varje utställning, dels för att delar av min publik har sett mina tidigare utställningar (familj, släkt, kompisar) men också för min egen del. Det är roligt att visa upp nya bilder och prata om dem med besökarna, och det blir ju en utmaning inför varje utställning att göra nya bilder som funkar tillsammans med de gamla.

Mer än bara bilderna…

En utställning handlar ju inte bara om bilderna i sig utan också väldigt mycket om presentationen. Bilderna ska få plats på väggen utan att konkurrera med varandra om utrymmet. Därför är det ju alltid en utmaning att begränsa sig när väggytan är bestämd. Ofta är det ju så när man ställer ut tillsammans med andra, som på Galleri Greger, t ex, där vi har varit fyra personer som delat på galleriet. På ABF i Huddinge är jag som sagt ensam och då kan man ta ut svängarna lite mer. Men då är utmaningen snarare att inte ta med för mycket bilder, eftersom det lätt kan bli lite "urvattnat" då.

Jag brukar testa hängningar i Powerpoint. Jag gör "tumnaglar" av bilderna och testar mig fram till en hängning som funkar. Det tar ofta lång tid, men är en väldigt kul process. Man ser ofta bilderna på ett nytt sätt när de ställs mot varandra i en helhet. Bilder som kanske inte så "märkvärdiga" var för sig kan visa sig bilda en helhet som är starkare än bilderna var för sig.

Vad gäller monteringen av bilder så gör jag den själv, hemma i köket. Jag använder oftast ramar med glas. Jag börjar med att dammsuga minutiöst och våttorka alla ytor i närheten av köksbordet, som fungerar som arbetsbänk. Damm är ju fotografens fiende nr 1, inte bara i de gamla mörkrummen. När jag monterar dammsuger jag glaset på insidan och torkar efter med fuktig allduk e d. Det funkar bra för det mesta, men vissa dammkorn är väldigt envetna och vill inte försvinna. Det är ganska tålamodskrävande, speciellt när man stått ett par-tre timmar och monterat bilder. Man vill ju bli klar…

Jag lägger också ner rätt mycket tid på att skriva texter till bilderna, dels kring varje tema och även för varje bild. Jag beskriver varje tema, varför jag valt det och hur jag gör bilder kring det. För bilderna brukar jag dessutom skriva titeln och när (och var) den är tagen, ibland också detaljer kring varje bild: var den är tagen, i vilket sammanhang osv.

När bildval och hängning är spikade så gör jag också bildlistor med nummer, titel, storlekar, material (papper/canvas) och priser till besökarna. Detta med prissättning är en lite delikat fråga. Det är ju kul att sälja bilder, men samtidigt vill jag inte dumpa priserna, eftersom kostnaden för varje bild är så mycket mer än bara materialet (ram, passepartout, papper). Fotograferingen tar många timmar och utrustningen kostar en hel del pengar. Jag brukar ta 1700-1900 kr för en ramad pappersbild i 40x50 cm ramar (med 5 cm passepartout runtom). Större storlekar kostar mera, såklart. Canvas kostar mera för motsvarande storlek, eftersom de är dyrare att ta fram.

Dessutom brukar jag ha en gästbok och en trave visitkort med mejl- och webbadresser. Det är kul att få lite kommentarer och besökarna ska ju kunna kontakta mig i efterhand om de vill.

Vernissage!

Vernissagen är alltid en höjdpunkt. Det ska vara lite fest, med dryck och tilltugg och ofta blir det rätt trångt med trevligt under delar av dagen. När vi ställde ut första gången med "4 Naturfotografer" på Galleri Greger hösten 2010 hade vi ingen aning om hur mycket folk som skulle komma. 20? 50? 100? Vi köpte dryck och tilltugg till kanske 100 pers och trodde vi hade räknat högt. Det kom drygt 250 personer… Det var kö ut på gatan vissa tider på dagen, vi var rätt chockade faktiskt, men det blev ett minne för livet.

Samtal om bilder

När utställningen öppnat återstår det roligaste: att möta besökarna och prata om bilderna. Det är egentligen därför jag ställer ut bilder: för att få tillfälle att visa dem och att prata kring dem med besökarna. Vissa dagar blir det väldigt intensiva och spännande diskussioner. Ofta är det andra naturfotografer som kommer förbi men lika ofta besökare med ett mer allmänt konstintresse. Alla har ju en åsikt om bilder, och det är kul att diskutera utifrån varandras utgångspunkter. Ibland får man höra tolkningar av ens egna bilder som man inte ens tänkt på själv. Det är kul. 🙂 

Nästa utställning?

Efter ABF-utställningen har jag inget planerat. Det blir nog någonting under 2018, men vad, var och när har jag ingen aning om just nu. Jag är väldigt nöjd med utställningen på ABF så det är möjligt att jag "vädrar" den någon annanstans under nästa år. Mer om det här inne i så fall!

Utställning på ABF

(Från 26 augusti 2017)

Hej bloggen!

Jag har försummat dig hela sommaren, paradoxalt nog därför att jag har plåtat ovanligt mycket i sommar och dessutom har det varit mycket annat att stå i.

På semestern blev det både vandring på Kinnekulle och några dagar vid Kvismaren och Tåkern. När jag ändå var i närheten passade jag på att vandra en sväng på Omberg också. Det var mycket fina omgivningar på alla de ställena. Bilder kommer senare, jag är faktiskt inte riktigt klar med efterbehandlingen…

Just nu håller jag på med förberedelserna inför min utställning på ABF i Huddinge. Jag har fått tre veckor i deras konstgalleri. Det känns väldigt kul att få den möjligheten att visa bilder där. Galleriet ligger mitt i huset, runt en ljusgård med bra möjligheter att hänga bilder. Just nu är jag uppe i 46 bilder i olika grupper och teman. Det dominerande temat är bilder från Huddinge. Det finns enormt mycket fin natur här omkring, så det har varit kul att sätta ihop en kollektion med bilder från grannskapet och skogarna en bit bort.

Jag återkommer här med bilder och berättelser!

Ugglesafari i Västmanland

(Från 14 maj 2017)

Förra helgen tillbringade jag i trakterna runt Skultuna i Västmanland. Vi var åtta kompisar från BioFoto Stockholm som åkte på en "ugglesafari" med Bird Safari Sweden. Planen var att vara med på ett par ringmärkningar av ugglor och spana efter lappugglorna som häckar vid ett gärde sedan många år, kanske också andra arter.

Efter inkvartering på Skultuna brukshotell åkte vi med våra guider till den första ringmärkningen av en kull slaguggleungar. Ringmärkarna har över 30 års erfarenhet, så vi förstod att ugglorna var i goda händer. Honan satt i en gran en bit in i skogen och höll ögonen på oss hela tiden, men märkningen gick snabbt och smidigt, och vi fick tillfälle att plåta ungarna när de satt på en sten i närheten av holken. Det såg rätt lustigt ut med 5-6 fotografer i taget som krälade på marken framför de tre små uggleungarna som såg ut att tänka "men vad håller ni på med?" 🙂


Slaguggleungar


Slagugglehona med vår guide Niclas

Vidare till ytterligare en slaguggleholk där vi fick oss en rejäl överraskning. I holken bodde det en hornuggla, som alltså hade tagit över den. Våra guider blev genuint överraskade, de hade aldrig, under alla år, sett något liknande. Vi fick tillfälle att fotografera den otroligt vackra ugglan under 15-20 minuter.


Hornuggla

Vi hann med ytterligare en ringmärkning av slaguggleungar innan vi åkte till det mytomspunna gärde där lappugglor häckat i flera år. Jag har sett många fantastiska bilder därifrån, och vi hade såklart förhoppningar om att få tillfälle att göra bilder på den imponerande fågeln.

Vi stod en dryg timme vid gärdet, men inte ett spår av ugglorna. Vi beslöt att åka dit tidigt morgonen efter också, för att få fler chanser till bilder. Vi avslutade kvällen med lite grillning vid en av åarna som rinner genom Skultuna. En bäver höll på med lite kvällsbestyr i det mer och mer avtagande kvällsljuset, så förutsättningarna för att få bra bilder var tyvärr inte de bästa.

Vi gick upp tidigt på söndagen och åkte iväg till lappugglorna igen. Efter nån halvtimme gick "larmet", en av ugglorna satt i en gran på andra sidan av ett av gärdena. Det var långt bort, ca 200 m, men genom kameran med 600 mm optik kunde man tydligt se den karakteristika teckningen runt ögonen. Det blev en del bilder, men mest som dokumentation.

Efter ett par timmar vid lappisarna åkte vi vidare mot ett skogsparti där guiderna hoppades kunna locka fram en sparvuggla. Vi gick 2-300 m in i skogen längs en grusväg, och guiderna visslade för att locka fram den. På det första stället såg vi inte till någon sparvis, men vi flyttade oss några km och på det stället dök den upp högst upp i en liten gran. Vi hade den inom synhåll i säkert en halvtimme, den flög runt oss och satt i olika trädtoppar för att kolla in oss. De sista minuterna satt den väldigt snyggt på en grangren, det gav fina tillfällen till bra bilder.


Sparvuggla

Vi började känna oss riktigt nöjda, men guiderna hade ett mycket intressant förslag som sista aktivitet: spelande tjädertupp. Det lät ju för bra för att vara sant… Vi åkte upp till ett skogsområde med stora stenblock på en höjd och guiderna förklarade att "här är hans arena". Vi gick sakta under tystnad för att försöka höra om tjädern var i närheten. Efter ett par minuter viskade en av guiderna: "Han står här nere till höger". Genom grenverken kunde vi tydligt se en stor tjädertupp som sträckte på halsen och gav ifrån sig det typiska spellätet!

Vi smög försiktigt närmare för att inte störa den allt för mycket. Man såg tydligt att den hade noterat vår närvaro, men den höll sig ganska lugn och rörde sig sakta mellan stenblocken, ner mot en liten glänta. Vi stod stilla och tog lite skydd bakom träd och stenar och kunde under säkert 15-20 minuter fotografera den enormt imponerande fågeln. Bara tanken att så stora fåglar rör sig i våra skogar utan att vi knappt kan lägga märke till dem är ju fascinerande. Efter ca 20 minuter började tuppen närma sig oss snabbare och man såg på beteendet att den började bli irriterad. Vi drog oss snabbt tillbaka, mycket nöjda.


Spelande tjädertupp

När jag nu gått igenom bildskörden så ser jag att mina förväntningar på bildresultatet överträffats. Även om några av tillfällena var lite "riggade" (ringmärkningen av slagugglan och hornugglan i holken) så ger det ju bilder som man förmodligen aldrig skulle kunna få under andra omständigheter. Det gäller bara att vara tydlig med under vilka omständigheter bilderna tagits.

Det var två otroligt givande dagar och jag kommer förmodligen göra om det här någon gång framöver.

Utställning i Virsbo

(Från 22 april 2017)

Under påskhelgen ställde jag ut bilder i Virsbo konsthall tillsammans med fotokamraterna Stefan ”Oscar” Oscarsson och Danne Lavén. Vi utgör 3/4 av gruppen ”4 Naturfotografer”. Den fjärde kamraten, Stefan Jonsson, hade tyvärr förhinder den här gången.

Vi fick ett generöst tilltaget utrymme att hänga bilder på. Jag tog med mig 15 bilder, de flesta i ram 50×70 cm, några canvasbilder 40×50 och min ”storsäljare”, en bild på tranor i morgonljus från Hornborgasjön 2009.

Eftersom vi var ganska få utställare och hallen är rymlig blev det en mycket fin hängning, med gott om plats för både bilder och besökare. Jag var där på påskdagen, och det var ca 300 besökare under de timmarna. Många kom fram och frågade om bilderna och uttryckte sitt gillande. Man märker att intresset för fotografering och (faktiskt) naturfoto är stort, det är kul.

Virsbo konsthall är en gammal fabriksbyggnad vid Kolbäcksån, där Virsbo bruk grundades på 1600-talet. Man har behållit mycket av fabrikskänslan i lokalerna, med balkar i taket där man hängde maskiner och verktyg och de stora takfönstren som släpper in massor av dagsljus, vilket ju är det bästa ljuset för konstutställningar. Dessutom finns det tusentals små metallspån i golvbeläggningen. Det lär dessutom förekomma takdropp när det regnar mycket… 🙂

För hängningen valde jag en del äldre bilder som inte varit med på utställningar på ett tag, och en del nyare bilder. Två bilder var helt nya, tagna förra sommaren vid Knuthöjdsmossen och i brandområdet Hälleskogsbrännan, som ligger en knapp mil från Virsbo. De bilder som folk frågade mest om var fågelbilderna, speciellt bilderna från Hornborgasjön, som alltid väcker intresse. Jag sålde det nionde exemplaret av ”storsäljaren”, så nu har jag bara en kvar i den serien.

Det var en bra helg som gav mersmak. Förhoppningsvis kan vi komma tillbaka dit igen längre fram.


Virsbo Konsthall


Gotska Sandön x 2 och Hälleskogsbrännan


Skäggdoppingar i morgonsol och Island x 2


Hornborgasjön x 2. Bilden till vänster är min ”storsäljare” 🙂


Strömstare i Gysinge, sångsvanar vid Tysslingen och smålom vid Knuthöjdsmossen


Ett par abstrakta bilder, skogsstjärnor och fors vid Gysinge


En jämn ström av besökare under dagen…


Fik finns förstås!

 

 

 

Reseberättelse: Madeira

(Från 8 februari 2017)

Hemma igen efter en vecka på den fantastiska lilla ön utanför Afrikas västkust, 40 mil norr om Kanarieöarna. Vi bodde bra i utkanten av Funchal och gjorde tre längre och ett par kortare vandringar under veckan.

Jag hade alltså ”bara” med mig min Fuji X100T och jag var spänd på hur det skulle fungera med enbart 35 mm som brännvidd till alla de olika motiv som Madeira erbjuder, från arkitekturen och stadslivet i Funchal, till klipporna och havet längs kusterna och de mäktiga bergslandskapen uppe på ön.

Jag kan säga det direkt: det var en av de resor jag känt bäst att kameran varit en förlängning av min arm och mitt öga. Den är väldigt snabbjobbad, man har hela tiden koll på exponeringsvärden m m i den utmärkta hybridsökaren och även såklart via reglagen utanpå kameran. Det gick väldigt smidigt att ta både spontana bilder och mer planerade. Totalt tog jag ca 1200 bilder under veckan.

Jag ställde in ett par av funktionstangenterna för att justera filmsimulering och ISO, som är de parametrar jag ändrar mest, förutom exponeringskompensationen. Jag använde bländarförval till 95% av alla bilder, det passar mitt sätt att fotografera bäst, eftersom jag vill ha koll på skärpedjupet för t ex porträtt och landskapsmotiv.

Det tog någon dag innan jag vande mig vid hur kameran mäter ljuset med matrismätningen. Den verkar lägga större vikt vid det som är i mitten av bilden jämfört med t ex Nikons DSLR-kameror. Jag fick ofta minuskompensera om det var motiv som var mörkare i mitten än i kanterna, t ex, men när man väl förstått det var det inga konstigheter.

Vad gäller filmsimuleringen så använde jag mest Astia och ibland Provia. Vi hade ganska soligt väder för det mesta, så Astias lite mjukare färgskala passade det bitvis rätt hårda ljuset bra.

Den här kameran kommer att bli min semesterkamera framöver, om det inte handlar om dedikerade fotoresor. Då åker den stora utrustningen med, men X100T räcker mycket långt för ”vardagliga” semesterbilder, helt klart.

Här är bilder från olika miljöer, ytterst lite efterbehandlade:


Saluhallen i Funchal


Saluhallen i Funchal


Från gamla staden i Funchal, känd för sina målade dörrar


På gågatan i Funchal


I centrum av Funchal


Camara do Lobos, en fiskeby strax väster om Funchal


Ponta do Sao Lorenco, östligaste udden


Ponta do Sao Lorenco


Ponta do Sao Lorenco


Bergsmassiv uppe på ön


Pico Grande (1654 m) strax till vänster om mitten och bakom molnen där till höger ligger Pico Ruivo, Madeiras högsta berg (1862 m)

 

 

 

 

Resefoto – Madeira

(Från 22 januari 2017)

Som jag skrev i förra inlägget så ska jag och Maria åka till Madeira på semester. Vi var där på vår bröllopsresa för exakt 27 år sedan, så vi tyckte att det var dags för ett nytt besök. Förra gången åkte vi runt en del med taxi (det var billigt då) och provade även på lite vandring längs levadorna, de ofta mycket fint anlagda bevattningskanalerna som rinner längs med bergssidorna och förser odlingarna med vattnet som samlas upp högre upp i bergen. De började byggas för flera hundra år sedan och byggdes ända fram till 70-talet.

Det är vandringen vi ska fokusera på nu. Det finns miltals med levador, och vi hoppas kunna göra så att vi vandrar från punkt A till B, dvs inte fram och tillbaka eller i cirkel. Detta för att få se så mycket av ön som möjligt.

Madeira är en rätt speciell ö, den är ca sex mil lång och två mil bred, men hela 1800 m hög. De stora höjdskillnaderna på så pass liten yta gör att ön täcker in flera klimatzoner. Högst upp är det tempererat klimat, ofta åt det kylslagna hållet. Som jag minns det så finns det områden som liknar de skotska hedarna där. Bergslandskapet är mycket dramatiskt på sina ställen, med branta klippor som störtar ner mot havet. Nere vid Atlantstränderna är det närmast subtropiskt klimat, med palmer och bananodlingar. Det här ger förstås fina möjligheter till bra bildberättelser, just de stora kontrasterna mellan de olika delarna av ön är intressanta och inspirerande.

Europas näst högsta landklippa ligger på Madeira. Cabo Girao reser sig drygt 600 m över havet några km väster om huvudstaden Funchal. Bara Predikstolen utanför Stavanger i Norge är högre.

Funchal har mycket fin arkitektur och ringlar längs sydkusten nedanför de branta klipporna som omger den. Här finns möjlighet till bra stadsfoto.

Jag tar bara med mig min Fuji X100T. Det ska bli en rolig utmaning att göra så pass olika typer av bilder med enbart Fujin och det fina objektivet, som motsvarar 35 mm på fullformat. Det är ju en klassisk och väldigt användbar brännvidd.

Återkommer med bilder!

Fuji X 100T

(Från 15 januari 2017)

Först av allt: det här inlägget kanske låter som en annons för Fuji, men det är det inte. Jag gillar att prata för bra utrustning och tipsa er andra om den. Det gör jag i samtal också, så varför inte här i bloggen? 🙂

Jag har utökat kamerasamlingen med en kamera som redan känns som den ultimata vardags-, gatufoto- och resekameran. Jag pratar om Fuji X100T, som funnits i snart två år och fått ett väldigt positivt bemötande på många håll. Det är ju tredje generationen i en serie som började med X100 för ca fem år sedan. Jag minns att jag gillade designen/retrokänslan på 100-modellen, men jag gillade inte sökaren och en del av hanteringen.

När jag började läsa om T-modellen för några månader sedan insåg jag dock att det här skulle kunna vara en kamera för mig. Fuji har lyssnat på sina användare och utvecklat kameran till en modell som kan bli en klassiker med tiden, tror jag. Jag har haft en Fuji X20 i några år. Den är trevlig med sitt zoomomfång på motsvarande 28-112 mm och hanteringen är bra i stort, men den har nackdelen att den bara visar ca 85% av bilden i sökaren. Det är svårt att komponera exakt då. Naturligtvis kan man använda displayen istället, men för t ex gatufoto känns det mer naturligt att använda en optisk sökare. Dessutom är sensorn av det mindre slaget, bildkvaliteten är ändå i och för sig mycket bra. När jag såg X100T och dess egenskaper kände jag dock att det här skulle kunna vara en kamera som jag kan trivas med länge.

En liten, men nyttig, utmaning med X100T är att den (liksom sina föregångare X100 och X100S) har en fast brännvidd på motsvarande 35 mm. Det ställer ju lite mer krav vad gäller komposition och perspektiv i bilderna, men det är nyttigt. Det är lite för lätt att bli stående och zooma till rätt utsnitt i stället för att tänka lite extra vad gäller utsnitt och komposition, jag tror de flesta känner igen sig i det.

En annan trevlig egenskap på X100T är att bländarring och slutarratt är fysiska, dvs du styr dem inte via menyerna eller kommandorattar. Det gör att fotograferingen blir väldigt intuitiv, ungefär som på de äldre analoga modeller som jag och många andra i min ålder började plåta med på 70-talet. Du har alla kontroller där man som ”gammal” analogfotograf är van att ha dem. Lägg till att ratten för exponeringskompensation sitter lättillgänglig precis vid höger tumme, så har du en mycket smidig och snabbjobbad kamera. Det känns som det bästa av två världar, den analoga och den digitala.

En sak som Fuji verkligen lyckats med är emuleringar av de gamla filmtyperna. De var bra redan i X20:an som har 3-4 år på nacken. Jag gillar speciellt Astia-emuleringen som ger lite dämpade färger och en mjuk kontrast som är en bra utgångspunkt när man ska jobba vidare med bilderna i datorn (om det behövs). X100T har dessutom den nya emuleringstypen ”Classic chrome”, som ger lite högre kontrast och mera mättade färger. Tänk Kodachrome 64 m fl. Kameran ger oerhört fina jpeg-filer från sin APS-C-sensor. Filerna behöver i många fall inte behöver någon efterbearbetning, mer än omskalning och lite extra skärpa. Lägg till det riktigt fina svartvita emuleringar så förstår ni att det här är en väldigt kompetent kamera om den sitter i rätt händer.

Jag har testat den en del den senaste veckan, och intrycket såhär långt är enbart positivt. Jag gillar sökarna, både den elektroniska och optiska. Tycker den optiska funkar bra för streetfoto i bra ljus. Den elektroniska är bra inomhus i sämre ljus. Det känns lite ovant med den höga kontrasten i den elektroniska sökaren, men det är en vanesak, antar jag. Jag har också testat WiFi-anslutningen och den är väldigt smidig. Via Fujis app kan jag skicka bilder till min läsplatta och göra enklare redigeringar på den innan jag publicerar bilderna.

Den första större prövningen för Fujin blir på vår semestervecka på Madeira om ett par veckor. Jag tar enbart med mig den, Nikonkamerorna får stanna hemma. Jag vill plåta stadsmiljöer, människor och landskap och jag tror att Fujin kommer att fungera utmärkt för det syftet.

Här finns några bilder från mina första tester här hemma och på promenad på Söder och i Gamla stan. Jag återkommer med fler efter Madeiraresan!


Snygg design och reglagen på rätt ställe… 🙂


Bländare 2,0 för att testa ”släppet” i skärpa.


Husfasaden med ”Fuji Astia”-emulering…


…och med ”Classic Chrome”-emulering.


Bofills båge, Södermalm


Husfasad, Södermalm. ”Fuji Astia”-emulering…


Slussen i motljus.

 

Gysinge, lördag 7/1

I lördags träffade jag några fotokompisar på vår årliga januariutflykt till Gysinge. För er som inte varit där så ligger Gysinge vid Dalälven, alldeles öster om Österfärnebofjärden, där älven breder ut sig i tre-fyra olika delflöden innan den samlar ihop sig igen inför den fortsatta resan ner mot kusten. De olika flödena brukar bjuda på bra tillfällen till bilder på vintern, med snön som bäddar in landskapet runtomkring. Den träffen är en trevlig tradition, det är nog sjunde, kanske åttonde året som vi ses där. Det brukar vara ungefär samma gäng varje år, ibland fler, ibland färre.

I år fick vi en liten extra utmaning när vi skulle åka från Stockholm tidigt på lördag morgon. När jag vaknade vid halv fem var hela trakten insvept i en snöstorm som skulle fått den mindre fotointresserade att gå och lägga sig igen. Men jag (och mina samåkningskompisar Anki och Eva) lät oss inte hindras. Vi fick åka karavan bakom plogbilarna från city upp till Arlanda, och sedan hade blåsten och andra bilar gjort att det var helt OK väglag, bara man tog det lugnt och höll avstånd, vilket de flesta (inte alla!) gjorde.

Väl i Gysinge möttes vi av ganska högt vattenstånd i älven. Stenarna som ligger i strömfåran uppströms broarna vid Sevedskvarn nådde knappt upp till vattenytan, vilket gjorde att det var mera öppna vattenytor där det vanligtvis då är översnöade stenar. Vädret var bra, med uppsprickande molntäcke. Solen gjorde sitt bästa för att bryta igenom, och framåt förmiddagen fick vi riktigt fint vinterväder. Även om solen inte når över trädtopparna så här års så får vi ju lite mera ljus att jobba med.

Vi började gå längs broarna och ner mot älvstranden, vilket inte var helt enkelt i år, eftersom det var mycket snö och på sina håll dessutom ganska halt och isigt under snötäcket. Men vi lyckades ta oss ner och hittade några riktigt fina ställen där isen frusit på stenar och grenar ute i vattnet. Det var tacksamma motiv, speciellt om man använde sig av lite längre exponeringstid, för att få den där svepande, ”fluffiga” effekten på vattnet. Jag fick tillfälle att testa mitt ”Big stopper”-filter, som förlänger exponeringstiden med faktor 10. Rent konkret innebär det att om tiden utan filter är 1/30 sekund så blir tiden med filter 30 sekunder! Det innebär förstås att bilden får en helt annan karaktär, det blir en bild som ögat inte kan uppfatta, egentligen.

Vi såg en bäver på håll på isen och ett par uttrar som jagade ute i strömfåran nedströms broarna. Dessutom fick vi sällskap av en flock stjärtmesar under några minuter, men då hade jag såklart fel objektiv på kameran, så det blev inga bilder på dem… Det är lite av naturfotografens förbannelse, att ha ”fel” utrustning när ett oväntat motiv dyker upp. Men man kan inte gardera sig inför alla möjligheter i varje läge, man måste välja vilken typ av motiv man riktar in sig på. Just då var det älvlandskapet för min del, så normalzoomen satt på kameran, inte 300 mm-telet. Nästa gång får jag rikta in mig på stjärtmesarna…

Det här med fototräffar är en mycket trevlig företeelse. Man träffas ett gäng med samma intresse och umgås kring det i några timmar, ibland en hel dag eller helg. Jag är ofta inne i min egen ”bubbla” när jag gör bilder, men mellan fotosessionerna snackar man, kollar varandras bilder och ger och får tips kring plåtandet. Det är ett bra sätt att utveckla sitt bildseende och ta och ge tips fotokompisar emellan. Dessutom fikar man såklart! I Gysinge brukar vi grilla korv vid de fina rastplatserna som ordnats på flera ställen längs älvstranden.

Här under kan ni se några av bilderna som jag kom hem med.