Fotoåret 2017

Två dagar kvar på 2017, som varit ett intensivt år vad gäller mitt fotograferande. Jag har ställt ut på tre olika utställningar under året: i april i Virsbo konsthall, i juni på Galleri Greger i Stockholm och i september på ABF här i Huddinge. Det har varit en hel del arbete med dem, men det har gett mycket tillbaka i form av trevliga möten och flera nya fotovänner, som jag fortsatt att umgås med.

Några höjdpunkter från året har varit:

  • Ugglesafarin i Västmanland i början av maj. Vi fick se slaguggla, hornuggla, sparvuggla, lappuggla och tjäder (den senare på väldigt nära håll!). Oförglömligt!
  • Vandringar på Omberg och Kinnekulle. De bjuder på mycket omväxlande natur på en liten yta så vi fick massor med fina naturupplevelser under de dagarna.
  • En dag nere på Torö stenstrand i fint eftermiddagsljus och mjuka vågor in över stenstranden. Dessutom fantastiskt ljus i bokallén på väg dit.

Här har jag (som vanligt) valt en bild per månad och gjort ett album:

Fotoåret 2017, en bild per månad

Gott nytt fotoår! 🙂

 

Ugglesafari i Västmanland

(Från 14 maj 2017)

Förra helgen tillbringade jag i trakterna runt Skultuna i Västmanland. Vi var åtta kompisar från BioFoto Stockholm som åkte på en "ugglesafari" med Bird Safari Sweden. Planen var att vara med på ett par ringmärkningar av ugglor och spana efter lappugglorna som häckar vid ett gärde sedan många år, kanske också andra arter.

Efter inkvartering på Skultuna brukshotell åkte vi med våra guider till den första ringmärkningen av en kull slaguggleungar. Ringmärkarna har över 30 års erfarenhet, så vi förstod att ugglorna var i goda händer. Honan satt i en gran en bit in i skogen och höll ögonen på oss hela tiden, men märkningen gick snabbt och smidigt, och vi fick tillfälle att plåta ungarna när de satt på en sten i närheten av holken. Det såg rätt lustigt ut med 5-6 fotografer i taget som krälade på marken framför de tre små uggleungarna som såg ut att tänka "men vad håller ni på med?" 🙂


Slaguggleungar


Slagugglehona med vår guide Niclas

Vidare till ytterligare en slaguggleholk där vi fick oss en rejäl överraskning. I holken bodde det en hornuggla, som alltså hade tagit över den. Våra guider blev genuint överraskade, de hade aldrig, under alla år, sett något liknande. Vi fick tillfälle att fotografera den otroligt vackra ugglan under 15-20 minuter.


Hornuggla

Vi hann med ytterligare en ringmärkning av slaguggleungar innan vi åkte till det mytomspunna gärde där lappugglor häckat i flera år. Jag har sett många fantastiska bilder därifrån, och vi hade såklart förhoppningar om att få tillfälle att göra bilder på den imponerande fågeln.

Vi stod en dryg timme vid gärdet, men inte ett spår av ugglorna. Vi beslöt att åka dit tidigt morgonen efter också, för att få fler chanser till bilder. Vi avslutade kvällen med lite grillning vid en av åarna som rinner genom Skultuna. En bäver höll på med lite kvällsbestyr i det mer och mer avtagande kvällsljuset, så förutsättningarna för att få bra bilder var tyvärr inte de bästa.

Vi gick upp tidigt på söndagen och åkte iväg till lappugglorna igen. Efter nån halvtimme gick "larmet", en av ugglorna satt i en gran på andra sidan av ett av gärdena. Det var långt bort, ca 200 m, men genom kameran med 600 mm optik kunde man tydligt se den karakteristika teckningen runt ögonen. Det blev en del bilder, men mest som dokumentation.

Efter ett par timmar vid lappisarna åkte vi vidare mot ett skogsparti där guiderna hoppades kunna locka fram en sparvuggla. Vi gick 2-300 m in i skogen längs en grusväg, och guiderna visslade för att locka fram den. På det första stället såg vi inte till någon sparvis, men vi flyttade oss några km och på det stället dök den upp högst upp i en liten gran. Vi hade den inom synhåll i säkert en halvtimme, den flög runt oss och satt i olika trädtoppar för att kolla in oss. De sista minuterna satt den väldigt snyggt på en grangren, det gav fina tillfällen till bra bilder.


Sparvuggla

Vi började känna oss riktigt nöjda, men guiderna hade ett mycket intressant förslag som sista aktivitet: spelande tjädertupp. Det lät ju för bra för att vara sant… Vi åkte upp till ett skogsområde med stora stenblock på en höjd och guiderna förklarade att "här är hans arena". Vi gick sakta under tystnad för att försöka höra om tjädern var i närheten. Efter ett par minuter viskade en av guiderna: "Han står här nere till höger". Genom grenverken kunde vi tydligt se en stor tjädertupp som sträckte på halsen och gav ifrån sig det typiska spellätet!

Vi smög försiktigt närmare för att inte störa den allt för mycket. Man såg tydligt att den hade noterat vår närvaro, men den höll sig ganska lugn och rörde sig sakta mellan stenblocken, ner mot en liten glänta. Vi stod stilla och tog lite skydd bakom träd och stenar och kunde under säkert 15-20 minuter fotografera den enormt imponerande fågeln. Bara tanken att så stora fåglar rör sig i våra skogar utan att vi knappt kan lägga märke till dem är ju fascinerande. Efter ca 20 minuter började tuppen närma sig oss snabbare och man såg på beteendet att den började bli irriterad. Vi drog oss snabbt tillbaka, mycket nöjda.


Spelande tjädertupp

När jag nu gått igenom bildskörden så ser jag att mina förväntningar på bildresultatet överträffats. Även om några av tillfällena var lite "riggade" (ringmärkningen av slagugglan och hornugglan i holken) så ger det ju bilder som man förmodligen aldrig skulle kunna få under andra omständigheter. Det gäller bara att vara tydlig med under vilka omständigheter bilderna tagits.

Det var två otroligt givande dagar och jag kommer förmodligen göra om det här någon gång framöver.

Gysinge, lördag 7/1

I lördags träffade jag några fotokompisar på vår årliga januariutflykt till Gysinge. För er som inte varit där så ligger Gysinge vid Dalälven, alldeles öster om Österfärnebofjärden, där älven breder ut sig i tre-fyra olika delflöden innan den samlar ihop sig igen inför den fortsatta resan ner mot kusten. De olika flödena brukar bjuda på bra tillfällen till bilder på vintern, med snön som bäddar in landskapet runtomkring. Den träffen är en trevlig tradition, det är nog sjunde, kanske åttonde året som vi ses där. Det brukar vara ungefär samma gäng varje år, ibland fler, ibland färre.

I år fick vi en liten extra utmaning när vi skulle åka från Stockholm tidigt på lördag morgon. När jag vaknade vid halv fem var hela trakten insvept i en snöstorm som skulle fått den mindre fotointresserade att gå och lägga sig igen. Men jag (och mina samåkningskompisar Anki och Eva) lät oss inte hindras. Vi fick åka karavan bakom plogbilarna från city upp till Arlanda, och sedan hade blåsten och andra bilar gjort att det var helt OK väglag, bara man tog det lugnt och höll avstånd, vilket de flesta (inte alla!) gjorde.

Väl i Gysinge möttes vi av ganska högt vattenstånd i älven. Stenarna som ligger i strömfåran uppströms broarna vid Sevedskvarn nådde knappt upp till vattenytan, vilket gjorde att det var mera öppna vattenytor där det vanligtvis då är översnöade stenar. Vädret var bra, med uppsprickande molntäcke. Solen gjorde sitt bästa för att bryta igenom, och framåt förmiddagen fick vi riktigt fint vinterväder. Även om solen inte når över trädtopparna så här års så får vi ju lite mera ljus att jobba med.

Vi började gå längs broarna och ner mot älvstranden, vilket inte var helt enkelt i år, eftersom det var mycket snö och på sina håll dessutom ganska halt och isigt under snötäcket. Men vi lyckades ta oss ner och hittade några riktigt fina ställen där isen frusit på stenar och grenar ute i vattnet. Det var tacksamma motiv, speciellt om man använde sig av lite längre exponeringstid, för att få den där svepande, ”fluffiga” effekten på vattnet. Jag fick tillfälle att testa mitt ”Big stopper”-filter, som förlänger exponeringstiden med faktor 10. Rent konkret innebär det att om tiden utan filter är 1/30 sekund så blir tiden med filter 30 sekunder! Det innebär förstås att bilden får en helt annan karaktär, det blir en bild som ögat inte kan uppfatta, egentligen.

Vi såg en bäver på håll på isen och ett par uttrar som jagade ute i strömfåran nedströms broarna. Dessutom fick vi sällskap av en flock stjärtmesar under några minuter, men då hade jag såklart fel objektiv på kameran, så det blev inga bilder på dem… Det är lite av naturfotografens förbannelse, att ha ”fel” utrustning när ett oväntat motiv dyker upp. Men man kan inte gardera sig inför alla möjligheter i varje läge, man måste välja vilken typ av motiv man riktar in sig på. Just då var det älvlandskapet för min del, så normalzoomen satt på kameran, inte 300 mm-telet. Nästa gång får jag rikta in mig på stjärtmesarna…

Det här med fototräffar är en mycket trevlig företeelse. Man träffas ett gäng med samma intresse och umgås kring det i några timmar, ibland en hel dag eller helg. Jag är ofta inne i min egen ”bubbla” när jag gör bilder, men mellan fotosessionerna snackar man, kollar varandras bilder och ger och får tips kring plåtandet. Det är ett bra sätt att utveckla sitt bildseende och ta och ge tips fotokompisar emellan. Dessutom fikar man såklart! I Gysinge brukar vi grilla korv vid de fina rastplatserna som ordnats på flera ställen längs älvstranden.

Här under kan ni se några av bilderna som jag kom hem med.