Vad har du i garderoben? Tankar kring utrustning och förvaring

Att fotografering är en hobby som lätt kan bli lite av en "materialsport" är vi nog många som insett. Jag tycker det är rätt kul med utrustning som hjälper mig att göra de bilder jag vill, och eftersom jag plåtar rätt mycket olika typer av motiv så är det "lätt hänt" att jag hittar och köper utrustning som jag tycker jag behöver i något avseende. 🙂

Problemet är ju att prylar tar plats, och det gäller att hitta ett bra sätt att förvara dem, så de inte tar skada och att det är lätt att hitta dem. Jag har hittat en lösning som passar mig perfekt. Mer om det längre ner i texten. Vi börjar med prylarna.

Hur ser min utrustning ut då? Ja, låt oss ta en titt:

Kameror

Nikon D3s
Nikon D7200
Fuji X100T

Objektiv

Nikon 17-35/2,8 ED
Nikon 24-70/2,8 ED Mk I
Nikon 80-200/2,8 D
Nikon 24/2,8 D
Nikon 35/2,0 D
Nikon 50/1,4 D
Samyang 85/1,4
Sigma 105/2,8 macro
Sigma 300/2,8 APO HSM
+
Nikon 16-85/3,5-5,6 DX (för D7200)

Konvertrar

Sigma 1,4x (till 300 mm)
Sigma 2,0x (till 300 mm)
Kenko 1,4x (till 80-200 mm och 105-makrot)

Stativ

Manfrotto 055XPROB med kulled RC498
Manfrotto monopod 681
Manfrotto "vagga" (fattigmans gimbal 😉 )

Filter

Lee Big stopper
Lee stopper
Lee avtonade (3 st)

Väskor

Ryggsäck Benro 600 - storsäcken, för den stora utrustningen
Ryggsäck LowePro Mini Trekker (från 2002!) - för 1 hus och 3-4 objektiv
Ryggsäck LowePro (utgången modell som jag glömt namnet på) - för den lilla utrustningen (hus + 2-3 gluggar) och dagpackning
ThinkTank axelremsväska (för D7200 + 2-3 gluggar, vann den på Naturfotodagen i Västerås)

Blixtar

Nikon SB-900
Studioblixtar - paket från Kaffebrus

Övrigt

Bönpåsar
Doghousegömsle
Laddare
Batterier
Minneskort
TriLens (bältesfäste för tre Nikongluggar)
….

Länge förvarade jag alla prylar i ryggsäckarna som i sin tur låg på hyllor eller i någon garderob. Det var ganska opraktiskt, eftersom det var svårt att få en överblick över utrustningen. För ett par år sedan gjorde vi om på kontoret här hemma och då köpte jag ett vitrinskåp på IKEA där all utrustning fick plats. Dessutom syns delar av den genom glasdörrarna, vilket blir en rätt trevlig inredningsdetalj. Se bilderna nedan.

Hur använder jag prylarna då? Tja, när det är fråga om "seriös" fotografering över en hel helg  eller längre med BioFoto eller andra kompisgäng kan jag t ex ta med båda Nikonhusen, 17-35, 24-70, 80-200, 300 + konvertrar och 105 macrot och möjligen 24 (blir ju en fin 35:a på DX-huset) och en 50 för kvällsbilder. Dessutom filter (ND + tonade), stativ och kanske bönpåse. Det blir en del att släpa på, men min stora rygga (Benro 600) är bekväm att bära även när den är tungt lastad. Då är man garderad för alla upptänkliga typer av motiv och behöver inte riskera att stå med "fel" prylar.

Om jag är ute i stugan en vanlig helg blir det kanske D3s, 24-70, 105 macrot och 300 + konvertrar och stativ. Därute plåtar jag mest fågel, makro och landskap, så den utrustningen täcker det behovet alldeles utmärkt. Dessutom ryms allt det i min "mellansäck" (LowePro Mini Trekker). Jag gillar verkligen D3s-huset, det är robust och sitter perfekt i mina händer. Jag kan t ex handhålla mitt 300 + 1,4 konverter på 1/125s (utan VR!) tack vare att huset och gluggen balanserar så bra.

För semesterplåtning tar jag antingen enbart Fuji X100T eller D7200 med 16-85 + 105 macro och 50. Det är en smidig utrustning som täcker många behov. Att bara ta med X100T är en rolig utmaning när det gäller att göra bilder, eftersom den har en fast 23 mm (motsvarar 35 mm i fullframe). Jag har använt enbart den på några semestrar även när det gäller rent naturfoto. Det är verkligen en utmaning vad gäller komposition och perspektiv. 🙂

Om jag plåtar street blir det antingen Fujin eller D7200, gärna med någon av de korta, fasta gluggarna.

Om jag plåtar event så brukar jag ta Nikonhusen, 24-70, 80-200, 105 och 35 eller 50. De ljusstarka fasta är bra på kvällen vid t ex middagen. I det sammanhanget är min TriLens-hållare (som jag fäster i byxbältet) perfekt. Man kan röra sig smidigt i vimlet utan att ha en väska på axeln eller ryggen som är i vägen.

För ren porträttplåtning skiner min (manuella) Samyang 85/1,4 över alla andra gluggar, den är fantastisk för det syftet.

Som ni ser har jag rätt många äldre gluggar som jag oftast köpt begagnade genom åren. Jag skulle inte få så mycket för dem om jag sålde dem idag, så jag har valt att ha dem kvar. Det finns alltid något tillfälle när de behövs.

Hur ser din utrustning ut? Hur använder du den? Svara gärna här nedan. 🙂 

Crop factor…

Jag har blivit med en ny spegelreflex. Under åtta års tid har jag haft min gamla trotjänare Nikon D700 och sedan snart tre år min D3s, som jag hittade för ett bra pris på Hegethorns foto. Kamerorna är ju ganska lika vad gäller prestanda i normalt ljus med 12 Mp sensor och bra exponering och färgåtergivning. Eftersom D3s:en är vassare vad gäller höga ISO och jag dessutom gillar den mer robusta konstruktionen med inbyggt batterigrepp (bra för 300:an på fri hand, t ex) har jag använt den bra mycket mer än D700:an, som bara fått komma med när jag velat ha en lite lättare utrustning eller två hus.

För några veckor sedan lånade jag en Nikon D7200 som vi har på jobbet. Jag skulle till Hjälstaviken för att reka inför en träff med BioFoto Stockholm. Jag hade läst mycket gott om den vad gäller bildkvalitet och handhavande. Sagt och gjort, jag tog med mig D3s och D7200 och den "vanliga" uppsättningen gluggar för fågel/landskapsfoto: 300 mm med konvertrar, 80-200 mm och 24-70 mm.

Väl på plats började jag som vanligt plåta fåglarna med D3s och 300:an + 1.4x konverter. Det funkade ju bra för t ex en häger som stod en bit bort och spanade efter fisk. Det blev en del miljö runt, men det är ju ofta bra bildmässigt. När vi kom ner till det lilla gömslet vid ena sjöänden stod det en häger bara 10 m från oss och jag tänkte att "nu ska vi se vad D7200:an går för". Jag bytte till den och fick alltså 420 x 1,5 = 630 mm effektiv brännvidd tack vare "crop-faktorn", och ljusstyrka 4,0. Jag hajade verkligen till inför skillnaden mot fullformat! Jag hade glömt hur mycket den gör. (Min första DSLR var den klassiska Nikon D70, men den hade stått i skåpet i åtta år nu).

Hemma vid datorn blev jag förbluffad över kvaliteten, fina naturliga färger och riktigt bra skärpa.

Jag gick och funderade några dagar och kollade på en del begagnatannonser på D7200:an. Bjöd på en annons på Tradera, men blev "slagen på mållinjen". Senare i veckan såg jag att Rajala hade extrapris på just D7200, eftersom D7500 kommit nu och man antagligen ville "rea" bort D7200. Knappt 8000 kr tyckte jag var ett bra pris, så jag slog till. Nu har jag haft den i tre veckor och den är ett perfekt komplement till D3s. Just möjligheten att få lite mer "räckvidd" med telegluggarna är väldigt värdefull. Dessutom är den mycket smidig att ha med sig t ex på stan när man vill ha lite mer möjligheter än vad (den i övrigt superba) FujiX100T ger.

Lägger med lite bilder i inlägget här så kan ni se vad den är kapabel till.

Fuji X 100T

(Från 15 januari 2017)

Först av allt: det här inlägget kanske låter som en annons för Fuji, men det är det inte. Jag gillar att prata för bra utrustning och tipsa er andra om den. Det gör jag i samtal också, så varför inte här i bloggen? 🙂

Jag har utökat kamerasamlingen med en kamera som redan känns som den ultimata vardags-, gatufoto- och resekameran. Jag pratar om Fuji X100T, som funnits i snart två år och fått ett väldigt positivt bemötande på många håll. Det är ju tredje generationen i en serie som började med X100 för ca fem år sedan. Jag minns att jag gillade designen/retrokänslan på 100-modellen, men jag gillade inte sökaren och en del av hanteringen.

När jag började läsa om T-modellen för några månader sedan insåg jag dock att det här skulle kunna vara en kamera för mig. Fuji har lyssnat på sina användare och utvecklat kameran till en modell som kan bli en klassiker med tiden, tror jag. Jag har haft en Fuji X20 i några år. Den är trevlig med sitt zoomomfång på motsvarande 28-112 mm och hanteringen är bra i stort, men den har nackdelen att den bara visar ca 85% av bilden i sökaren. Det är svårt att komponera exakt då. Naturligtvis kan man använda displayen istället, men för t ex gatufoto känns det mer naturligt att använda en optisk sökare. Dessutom är sensorn av det mindre slaget, bildkvaliteten är ändå i och för sig mycket bra. När jag såg X100T och dess egenskaper kände jag dock att det här skulle kunna vara en kamera som jag kan trivas med länge.

En liten, men nyttig, utmaning med X100T är att den (liksom sina föregångare X100 och X100S) har en fast brännvidd på motsvarande 35 mm. Det ställer ju lite mer krav vad gäller komposition och perspektiv i bilderna, men det är nyttigt. Det är lite för lätt att bli stående och zooma till rätt utsnitt i stället för att tänka lite extra vad gäller utsnitt och komposition, jag tror de flesta känner igen sig i det.

En annan trevlig egenskap på X100T är att bländarring och slutarratt är fysiska, dvs du styr dem inte via menyerna eller kommandorattar. Det gör att fotograferingen blir väldigt intuitiv, ungefär som på de äldre analoga modeller som jag och många andra i min ålder började plåta med på 70-talet. Du har alla kontroller där man som ”gammal” analogfotograf är van att ha dem. Lägg till att ratten för exponeringskompensation sitter lättillgänglig precis vid höger tumme, så har du en mycket smidig och snabbjobbad kamera. Det känns som det bästa av två världar, den analoga och den digitala.

En sak som Fuji verkligen lyckats med är emuleringar av de gamla filmtyperna. De var bra redan i X20:an som har 3-4 år på nacken. Jag gillar speciellt Astia-emuleringen som ger lite dämpade färger och en mjuk kontrast som är en bra utgångspunkt när man ska jobba vidare med bilderna i datorn (om det behövs). X100T har dessutom den nya emuleringstypen ”Classic chrome”, som ger lite högre kontrast och mera mättade färger. Tänk Kodachrome 64 m fl. Kameran ger oerhört fina jpeg-filer från sin APS-C-sensor. Filerna behöver i många fall inte behöver någon efterbearbetning, mer än omskalning och lite extra skärpa. Lägg till det riktigt fina svartvita emuleringar så förstår ni att det här är en väldigt kompetent kamera om den sitter i rätt händer.

Jag har testat den en del den senaste veckan, och intrycket såhär långt är enbart positivt. Jag gillar sökarna, både den elektroniska och optiska. Tycker den optiska funkar bra för streetfoto i bra ljus. Den elektroniska är bra inomhus i sämre ljus. Det känns lite ovant med den höga kontrasten i den elektroniska sökaren, men det är en vanesak, antar jag. Jag har också testat WiFi-anslutningen och den är väldigt smidig. Via Fujis app kan jag skicka bilder till min läsplatta och göra enklare redigeringar på den innan jag publicerar bilderna.

Den första större prövningen för Fujin blir på vår semestervecka på Madeira om ett par veckor. Jag tar enbart med mig den, Nikonkamerorna får stanna hemma. Jag vill plåta stadsmiljöer, människor och landskap och jag tror att Fujin kommer att fungera utmärkt för det syftet.

Här finns några bilder från mina första tester här hemma och på promenad på Söder och i Gamla stan. Jag återkommer med fler efter Madeiraresan!


Snygg design och reglagen på rätt ställe… 🙂


Bländare 2,0 för att testa ”släppet” i skärpa.


Husfasaden med ”Fuji Astia”-emulering…


…och med ”Classic Chrome”-emulering.


Bofills båge, Södermalm


Husfasad, Södermalm. ”Fuji Astia”-emulering…


Slussen i motljus.